En av de ofrånkomliga associationerna till spelet poker är ”att bluffa”. Poker handlar till viss del om att försöka förutse vilken hand motspelaren har och om denne möjligtvis bluffar. Trots att bluffar kanske inte förekommer så ofta som den oinvigde i spelet förmodligen tror, så är bluffen ett viktigt strategivapen och det är ett välkänt faktum att många stora händer har vunnits med hjälp av bluffar. 

I den här artikeln berättar vi om tre kända pokerbluffar. 

Jack Straus och 7-2 bluffen

1982 års WSOP vinnare Jack Straus genomförde en av historiens största pokerbluffar när han vid ett tillfälle spelade ett high stakes Texas Holdem cash game. Han hade vunnit flera stora potter i rad och beslutade sig för att höja nästa hand före floppen oavsett vilka kort han tilldelades. Han fick 7-2 offsuit. Men han hade bestämt sig och höjde. En motståndare synade och floppen lades ut. Den visade 7-3-3.

Detta gav Straus par i sjuor, så han höjde. Det gjorde även hans motståndare, så pass mycket att det kan vara ett korrekt antagande att han hade bättre kort än Straus. Men Straus synade och turnen visade en tvåa. Trots att den visade en tvåa hjälpte den inte Straus någonting, då det redan fanns ett bättre par på bordet. Men ändå gjorde Straus ännu en stor satsning och sa sedan till sin motståndare: ”För $25 får du se ett av mina hålkort, vilket du själv vill.” Motståndaren gick med på det och valde ett kort, varpå Straus visar sin tvåa. På grund av Straus självförtroende antog motståndaren att även det andra kortet var en tvåa och att han därmed hade kåk. Motståndaren lade sig och Straus bluff blev en legend.


Johnny Chan och Erik Seidel

Sluthanden som spelades mellan Johnny Chan och Erik Seidel i World Series of Poker Main Event 1988 är en av världens mest kända, bland annat för att den visades i filmen Rounders. Chan hade Jc-9c på hand och Erik Seidel hade Qc-7h. Floppen visade Qs-Th-8d, vilket gav Chan en stege och Seidel par i damer. 

Johnny Chan satsade $40 000 och Seidel höjde med $50 000. Chan synade och turnen visade 2s. Johnny Chan checkade, trots sin stege, vilket även Seidel gjorde. På rivern kom 6d och Erik Seidel gick all-in, vilket Chan hade hoppats att han skulle göra. När korten lades upp insåg Seidel att han hade gått i Chans fälla genom att tro att Chans hand inte var stark.


Ron Stanley och Stu Ungar

En annan känd hand spelades under WSOP 1997 och ägde rum mellan Ron Stanley och Stu Ungar. Ungar hade spelat aggresivt och gjort flera höjningar i tidigare händer, men ingen spelare ville riskera att åka ut för att kontrollera om han bluffade. 

Fyra spelare var kvar i turneringen då denna hand kom att utspelas heads up mellan Stanley och Ungar. Stanley var i lilla mörken och synade stora mörken med 9-7 på hand. Ungar, som var i stora mörken, checkade med sina Q-T. 

Floppen kom och visade A-6-9, vilket i detta fall gav Stanley övertaget med par i nior. Båda checkade och på turnen kom 8. Med detta fick Stanley chans på öppen stege och satsade $25 000. Ungar höjde med $60 000. Rivern visade K och trots att detta kort inte hjälpte någon spelare, var det ett skrämmande kort för Stanley eftersom det nu låg två högre kort på bordet än hans par i nior. Stanley checkade därför, medan Ungar satsade $220 000. Detta drag fick Stanley att lägga sig efter att han funderat en stund och därmed gick han på Ungars bluff.